Nattlykta · Artiklar · Sova över hos mormor och morfar
Läggdagsrutinen
Väskan är packad och gosedjuret ligger överst. Det svåra brukar inte vara natten, utan de tio minuterna innan den.
Kort svar: kvällen hos mor- eller farföräldrar behöver inte vara likadan som hemma. Det som brukar bära den är att några saker är desamma: ordningen på kvällens moment, boken, det barnet sover med och ett tydligt besked om vad som händer om kvällen blir svår. Skriv ned er kväll på en lapp, låt mormor och morfar göra resten på sitt eget sätt, och bestäm i förväg hur ett telefonsamtal eller en hämtning går till. Om barnet är redo avgörs av barnet och av hur väl det känner huset där det ska sova, inte av en ålder.
Första övernattningen hos mormor och morfar, eller farmor och farfar, planeras ofta av tre parter som alla vill att den ska gå bra. Föräldern vill inte lämna över ett problem. Mor- och farföräldrarna vill inte behöva ringa. Och barnet har bestämt sig för att det här är det roligaste som finns, ända fram till dess att lampan släcks.
Den här texten handlar om den kvällen, sedd från båda håll. Den handlar om barn mellan ungefär tre och sju år. Om barnet är mycket litet gäller andra frågor, och dem tar vi upp mot slutet.
Vi anger ingen ålder, och det har ett skäl. Två barn i samma ålder kan stå på helt olika platser, och samma barn kan vara redo hos mormor och morfar men inte hos farmor och farfar. Det som säger mer än födelsedagen är hur väl barnet känner huset där det ska sova, så som det är på kvällen.
Ett barn som har ätit middag där många gånger, som vet var toaletten är och som har sett hur det ser ut i hallen när det är mörkt ute, har mindre nytt att ta in när lampan släcks. Ett barn som bara har varit där på söndagsfika möter ett annat hus klockan åtta.
Tre mellansteg brukar göra den första natten mindre ny:
Det viktigaste tecknet är ändå det enklaste: att barnet själv pratar om att sova där. Ett barn som frågar efter övernattningen bär en annan förväntan in i kvällen än ett barn som har blivit tillsagt att det ska bli roligt.
Mycket av det som går snett den första kvällen handlar om småsaker som ingen tänkte på att säga, eftersom de är självklara hemma. En handskriven lapp, eller ett meddelande i telefonen, förebygger mycket av det. Den behöver inte vara lång. Den behöver vara konkret.
Skriv ned kvällens moment i den ordning de brukar komma: kvällsmat, bad eller tvätt, pyjamas, tandborstning, toalett, saga, släckt lampa. 1177 Vårdguiden beskriver att tydliga rutiner hjälper oss att veta när det är dags att sova, och nämner just sådant som exempel: att bada, sätta på pyjamas, borsta tänderna och läsa en bok. För ett barn i ett annat hus är ordningen ofta viktigare än att klockan stämmer på minuten. Varför det är så har vi skrivit om i vår guide till läggdagsrutinen för barn.
Varje familj har sina egna ord: för toaletten, för gosedjuret, för den där sista kramen. En mormor som säger "gosedjuret" om något barnet kallar vid ett eget namn låter som en främling i precis det ögonblick då hon behöver låta bekant. Skriv ned de tre eller fyra orden.
Ska dörren stå öppen? Ska en lampa vara tänd i hallen? Brukar barnet få ett glas vatten vid sängen, eller ropa efter ett? Sitter ni kvar en stund, eller går ni direkt? Det är de frågorna som annars ställs högt, genom en stängd dörr, klockan halv nio.
Om barnet brukar vakna och komma in till er, skriv vad ni gör då. Om barnet sover med blöja på natten, skriv det. Och skriv vem som ska ringas, och till vilken tid det är okej.
Lappen är ett stöd, inte ett kontrakt. Allt på den behöver inte följas för att kvällen ska gå bra, och det är värt att säga högt när den lämnas över.
Några saker gör mer i ett främmande rum än resten av packningen tillsammans.
Packa gärna tillsammans med barnet. Ett barn som själv har lagt ner boken i väskan vet att den finns där, och behöver inte fråga.
Det här är den del som är svårast för många föräldrar, och den som mor- och farföräldrar oftast hör för lite om. Lappen beskriver er kväll. Den beskriver inte hur mormor ska vara.
Hos mormor kanske det blir en kopp varm mjölk som aldrig serveras hemma. Morfar kanske sjunger en visa ni inte kan. Sagan läses kanske i en fåtölj i stället för i sängen. Det är inte fel. Barn i den här åldern lever redan med att förskolan gör på ett sätt och hemmet på ett annat, och vänjer sig vid att det finns ett "så gör vi här" och ett "så gör vi där".
Det som brukar skava är i stället när reglerna ändras mitt i kvällen, eller när barnet märker att de vuxna är oense om dem. Bestäm därför de få saker som ska vara som hemma, och släpp resten. Samma tanke, att hemmen inte behöver vara likadana för att kvällen ska vara trygg, har vi utvecklat i texten om läggdags när barnet bor i två hem.
Barnet behöver inte samma kväll. Det behöver känna igen sig i den.
Avskedet märks tydligast på barnet, men det är ofta den vuxna som drar ut på det. Några saker brukar göra det kortare:
Om du är mormor eller morfar: ha något att göra tillsammans direkt när dörren har stängts. En sak att duka fram, en katt att mata, ett fönster att vinka i. Uppmärksamheten behöver någonstans att ta vägen.
Det finns inget rätt svar, men det finns ett vanligt misstag: att ringa precis före läggdags. Ett videosamtal när barnet redan har pyjamasen på kan öppna avskedet på nytt, och då är det mormor och morfar som får ta hand om det när samtalet är slut.
Två upplägg brukar fungera bättre:
Vad ni än väljer: bestäm det i förväg och håll er till det. Ett samtal som barnet väntar på och som inte kommer blir en egen oro. Mer om var i kvällen ett samtal hör hemma, och om varför avskedet efteråt är den svåra delen, står i texten om att läsa godnattsaga på distans.
Den som inte har lagt ett barn på många år har ofta mer erfarenhet än den tror, och mindre koll på vad som gäller i just den här familjen. Sagan är ett bra ställe att börja, eftersom den är den del av kvällen där du får vara dig själv mest.
Läs först den bok som följde med. Den är barnets fasta punkt, och om barnet rättar dig när du hoppar över en rad är det ett gott tecken, inte en anmärkning. Läs gärna långsammare än det känns naturligt. Om tempo, röst och pauser har vi skrivit i vår guide till att läsa högt för barn.
Sedan, om det finns tid och barnet vill: något som bara finns hos dig. Boken ur din egen hylla, kanske samma bok som barnets förälder fick höra. En berättelse om när mamma eller pappa var lika gammal som barnet är nu, och gjorde något alldeles vanligt. Det är en sorts saga som ingen annan kan berätta, och den blir ofta den barnet frågar efter nästa gång.
Står det äldre sagoböcker i hyllan är de värda att bläddra i innan ni läser dem. En del håller för en kväll, andra har bilder eller partier som passar bättre i dagsljus. Vi har skrivit om två av de vanligaste i texterna om Elsa Beskows böcker och om John Bauers sagobilder.
Det händer. Inte alltid den första gången, ibland den tredje. Det är klokt att ha bestämt i förväg vad som gäller, så att ingen behöver fatta beslutet klockan nio med ett gråtande barn i knät.
Bestäm tre saker innan barnet lämnas:
Ett barn som vill hem behöver inte vara ett barn som har det dåligt hos mormor. Det kan lika gärna vara ett barn som saknar något som är svårt att sätta ord på, och som märker det först när huset blir tyst. Hur man sitter med just den känslan, när barnet inte är rädd utan bara inte vill vara ensamt, har vi skrivit om i texten om när barnet inte vill sova ensamt.
Den här texten gäller barn från ungefär tre år. För bebisar handlar övernattningen om säker sömn snarare än om kvällens ritual, och där är det 1177 Vårdguiden som är rätt källa. 1177 skriver bland annat att barnet ska få sova på rygg, och att barn som är yngre än tre månader sover säkrast i egen säng i förälderns rum. Samma sida skriver att plötslig spädbarnsdöd har minskat betydligt sedan råden började användas, alltså har de inte alltid sett ut så här. Det är ett skäl att gå igenom dem tillsammans med mor- och farföräldrarna, eftersom de gäller lika mycket när någon annan än föräldern lägger barnet.
Den här texten handlar om kvällen, inte om sömn som medicin. Om ditt barn under en längre tid har svårt att somna, vaknar mycket eller verkar påtagligt oroligt vid läggdags, både hemma och borta, är det BVC eller 1177 som är rätt väg. Vi skriver om ritualen. De kan bedöma det andra.
Atelier Nattlykta
Nattlykta är en atelier för kvällssagor där ditt barn är hjälten, vid namn. Du läser högt, scen för scen, medan skärmen mörknar mot drömmen. Sagan är densamma vem som än läser den högt, och barnet är hjälten vid namn även när det är mormor som håller i den.
Hämta i App Store Läs mer om NattlyktaVi anger ingen ålder. Det som säger mer är hur väl barnet känner huset där det ska sova, så som det är på kvällen, och om barnet själv pratar om att vilja sova där. Ett mellansteg är att låta barnet vara där hela kvällen och hämtas före sagan.
Nej. Det räcker att några saker är desamma: ordningen på kvällens moment, boken, det barnet sover med och vad som händer efter att lampan släckts. Resten får mormor och morfar göra på sitt eget sätt.
Kvällens moment i den ordning de brukar komma, familjens egna ord för toaletten och gosedjuret, vad som gäller med dörr, ljus och vatten när det är släckt, vad ni gör om barnet vaknar, och vem som ska ringas och till vilken tid.
Undvik helst att ringa precis före läggdags, eftersom samtalet kan öppna avskedet på nytt. Ett samtal vid middagen, eller ett besked till er när barnet har somnat, brukar fungera bättre. Bestäm i förväg och håll er till det.
Bestäm innan barnet lämnas om det kan hämtas, till vilken tid och vem som avgör. Lova bara hämtning om den faktiskt går att göra. Att åka hem är inte att misslyckas: säg att ni provar igen en annan gång.