Nattlykta · Artiklar · Elsa Beskows böcker
Sagoarvet
De bär kvällen väldigt olika, och det märks först vid sängkanten. Här är skillnaden, bok för bok.
Kort svar: Elsa Beskow gjorde närmare 40 verk, och vid sängkanten skiljer de sig åt på en punkt: om boken har en spänningskurva eller inte. Tomtebobarnen och Pelles nya kläder följer ett år respektive ett hantverk, och går att stänga var som helst. Puttes äventyr i blåbärsskogen är en resa som vänder hemåt och vill läsas i ett svep. Prosasagorna i Bubbelemuck och andra sagor är betydligt längre och passar bättre uppdelade över flera kvällar. 38 av hennes böcker går att läsa gratis som inskannade boksidor hos Litteraturbanken, sju av dem dessutom hos Projekt Runeberg.
Elsa Beskow står i många svenska bokhyllor utan att någon har valt henne dit. Böckerna kommer med arvet, med loppisfyndet, med paketet från en mormor. Och sedan står de där, sju eller åtta stycken, och en kväll pekar barnet på en av dem.
Frågan är sällan om de är bra. Frågan är vilken av dem som passar just den här kvällen, för de är inte alls samma sorts bok.
Elsa Beskow föddes 1874 i Stockholm och dog 1953 i Djursholm. Hon debuterade 1897 med Sagan om den lilla, lilla gumman, ett gammalt barnkammarrim som hon hade hört av sin mormor. Genombrottet kom fyra år senare med rimsagan Puttes äventyr i blåbärsskogen, och författarskapet växte med tiden till närmare 40 verk. Uppgifterna kommer från Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, som också påminner om något lätt att glömma: hon både skrev och tecknade, och hon stod för en betydande del av försörjningen i ett hem med sex pojkar.
Det syns i böckerna. Det är en vuxen som har haft barn omkring sig medan hon arbetade, och som vet ungefär hur länge ett barn orkar titta.
En bilderbok kan vara byggd på två sätt. Antingen bär den ett förlopp, alltså något som pågår i sin egen takt: ett år, en årstid, ett arbete som blir färdigt. Eller så bär den en kurva, alltså en spänning som stiger och sedan måste lösas upp.
Bägge sorterna finns hos Beskow, och de kräver olika saker av kvällen. Förloppsboken kan stängas mitt i utan att något hänger kvar. Kurvboken kan det inte, och att lägga ifrån sig en sådan halvvägs är att lämna barnet i den del av berättelsen som är minst behaglig att lämna kvällen i.
En bok som pågår kan stängas var som helst. En bok som stiger måste få landa.
Tomtebobarnen från 1910 följer en tomtefamilj årstid för årstid, hela varvet runt, och den har därmed ingen kurva att komma ner ifrån. Just den egenskapen gör den ovanligt användbar när två barn i olika åldrar ska lyssna samtidigt. Boken återkommer därför i vår genomgång av godnattsaga till syskon i olika åldrar.
Pelles nya kläder från 1912 gör samma sak med ett hantverk i stället för med ett år. Boken visar, i ord och bild, hur fårets ull blir till kläder, steg för steg. För ett barn som gillar att veta hur saker går till är den ovanligt tillfredsställande, och den har inget dramatiskt parti alls.
Blomsterfesten i täppan från 1914 är svårare att placera, för den har en konflikt: överklassblommorna innanför staketet ser med fasa hur ogräset tränger sig på, och det blir en sorts borgfred när tisteln, själv ett ogräs, åtar sig att mota sina likar i grinden. Roligare att läsa som vuxen än det låter, och inte skrämmande. Spänningen är dessutom löst redan vid borgfreden. Efter den fortsätter festen, och ogräset får lyssna till de fina damernas sångartävling från grinden.
Puttes äventyr i blåbärsskogen från 1901 bär den tydligaste kurvan av dem alla. Putte går ut med två korgar för att plocka bär till en namnsdagspresent åt sin mamma, hittar inga, sätter sig på en stubbe och är nära gråten. Då dyker blåbärskungen upp, gör honom lika liten som sig själv, och resten av boken är ett besök i en värld där ekorrar bär korgarna och möss går i galopp.
Det är en resa, och den vänder hemåt av sig själv. Blåbärskungen är den som avbryter leken med argumentet att klockan redan är över fem. Putte hamnar tillbaka på sin stubbe, tänker först att alltihop var en dröm och upptäcker sedan att korgarna är fulla.
Att slutet är en hemkomst med två fulla korgar är precis det som gör att boken tål att vara kvällens sista. Men den behöver då läsas färdig. Stannar ni mitt i är barnet kvar i blåbärsskogen.
Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin kom 1918 och blev början på en serie om fem böcker, som avslutades med Petters och Lottas jul 1947. Nästan trettio år mellan första och sista delen, alltså, och tanterna och farbror Blå sägs ha förebilder bland Elsa Beskows egna mostrar och en morbror. I hennes eget barndomshem dog pappan när hon var femton. Mamman tog då sina fem flickor och flyttade ihop med sina två ogifta systrar och en bror.
Serien har en praktisk egenskap som är lätt att missa. Eftersom personerna återkommer behöver ni inte börja om varje kväll. Barnet känner redan tanterna, och en känd person kostar mindre uppmärksamhet än en ny. Samma sak ligger bakom att ett barn ber om samma bok igen, och den mekanismen får ett eget resonemang i varför barn vill höra samma saga varje kväll.
Elsa Beskow gav också ut prosasagor, och de är en helt annan läsupplevelse. I Bubbelemuck och andra sagor från 1921 löper titelsagan ensam över 33 sidor, från sidan 5 till sidan 37. Volymen rymmer sju sagor i allt: efter Bubbelemuck kommer Rutbacka och Randåkra, Fumle-Per, Rosalind, Klampe-Petters fårskinnsfäll, Minsta prinsessans äppelträd och Det lilla rosenträdet. Titelbladet lovar tre färgplanscher och fjorton bilder till hela boken, alltså långt färre bilder per sida än i bilderböckerna.
En sådan saga är inte en kvällsbok i samma mening. Den är en följetong, och den fungerar bäst uppdelad över flera kvällar, med ett kapitel eller ett stycke i taget. För ett barn som fortfarande behöver bilden för att hänga med är den för mycket, hur fin den än är.
Att läsa en berättelse över flera kvällar ställer sina egna krav på kvällen, och de kraven gäller varje kapitelbok och inte bara Beskows prosasagor. Vi har gått igenom dem i texten om bilderbok eller kapitelbok vid läggdags.
Elsa Beskow dog 1953. Upphovsrätten löper enligt 43 § upphovsrättslagen ut vid slutet av det sjuttionde året efter det år då upphovsmannen dog, vilket för hennes del blev den 31 december 2023. Sedan den 1 januari 2024 är hennes egna texter och bilder alltså fria. Håll isär två saker. Att verket är fritt gör inte automatiskt varje nyutgåva eller inskannad bildfil fri, eftersom förlag och arkiv sätter egna villkor för det de själva har framställt.
Det mesta hon gjorde går därför att läsa på nätet, utan att betala och utan att skapa ett konto. Litteraturbanken har 38 av hennes böcker inskannade sida för sida, däribland de flesta av titlarna här ovan: Tomtebobarnen, Pelles nya kläder, Blomsterfesten i täppan, Puttes äfventyr i blåbärsskogen och Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Arkivet är kostnadsfritt för användarna, och bakom det står bland andra Kungliga biblioteket och Svenska Akademien.
Tre saker är värda att veta innan du klickar. Beskows egna verk ligger där bara som faksimil, alltså fotograferade boksidor, inte som e-bok eller ljudbok. Den upplaga som skannats är inte alltid den första: Tomtebobarnen finns i femte upplagan från 1937, och Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin i en ny upplaga från 1933. Sidbilderna är stora, så läsningen går bäst över wifi.
Sju av volymerna finns dessutom hos Projekt Runeberg, uppladdade i januari 2024, månaden efter att skyddstiden löpte ut. Runeberg lägger maskinläst text under varje sida, vilket gör volymerna sökbara. Tre av de sju är tryckta samma år som titeln kom ut:
De fyra övriga är senare tryckningar, avfotograferade låneexemplar ur Örebro stadsbibliotek. Årtalet är titelns första utgivningsår, medan exemplaret framför kameran är yngre: Ocke, Nutta och Pillerill från 1939 (tryckt 1969), Duktiga Annika från 1941 (tryckt 2000), ABC-resan från 1945 (tryckt 1989) och Petters och Lottas jul från 1947 (tryckt 1993), tantseriens sista del.
En av de fyra är värd en varning så att du vet vad du öppnar. ABC-resan är en alfabetsbok, med sina bokstäver utsatta uppslag för uppslag, men den bärs samtidigt av en rimmad historia om Anna och Bo som drar ut i världen för att lära sig ABC och på vägen jagar Annas docka, som de har glömt på stranden och som en ekorre har tagit. Den är alltså inte en ren berättelse, och inte heller en ren bokstavstabell.
Arkivsidorna är till för dig i förväg, när du vill veta vad en titel innehåller innan ni läser den tillsammans eller när barnet frågar efter en bok som inte längre finns i handeln. Biblioteket är fortfarande vägen till ett exemplar att hålla i.
Böckerna har tryckts om i över hundra år, och svenskan har flyttat sig under tiden. I Bonnier Carlsens samlingsvolym från 2024 är texten språkligt uppdaterad, och skillnaden syns när du lägger den bredvid Runebergs faksimil av 1901 års utgåva.
Så här börjar Puttes äfventyr i blåbärsskogen 1901:
I skogen gick Putte med korgar två;
han tänkte, han skulle dem fulla få
af blåbär och lingon så rara.
Det skall bli namnsdagspresent åt mor,
och därför är Puttes ifver stor.
Men hvar kan väl bärena vara?
I Bonnier Carlsens samlingsvolym från 2024 står det i stället av, ska, iver, var och bären på de fem ställena.
Stavningen följer 1906 års stavningsreform. Institutet för språk och folkminnen, Isof, beskriver den som en ändring av v-ljudets och t-ljudets stavning: haf blir hav, hvad blir vad, godt blir gott, lif blir liv. Det är samma reform som gjorde äfventyr till äventyr.
Men ändringarna stannar inte vid stavningen. Några rader senare har hitta blivit hittade och ned blivit ner. Originalet böjer dessutom verben i plural (Snart kommo de fram), en form som föll bort ur skriftspråket senare.
Uppdaterad stavning gör inte alla ord lätta. Åtta ord i Puttes äventyr är sådana som en vuxen känner igen, men som sällan sägs i ett hem i dag, och det är vid dem barnet stannar. De står här i den ordning boken tar dem, så att du kan läsa igenom dem i förväg. Sidhänvisningarna gäller Runebergs faksimil av 1901 års utgåva:
Ett ord låter däremot äldre än det är. Gredelin betyder violett, och det bär ingen ålderdomsmärkning alls i vare sig SAOL eller Svensk ordbok. Svensk ordbok illustrerar tvärtom ordet med Beskows egen boktitel från 1918, Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.
Ett ord till bär hela handlingen. Putte plockar bär till en namnsdagspresent åt sin mor, och för ett barn i dag är det en gåta: varför namnsdag, och varför är den värd en hel dag i skogen?
En mening räcker som förklaring vid sängkanten: förr firade man namnsdag ungefär som vi firar födelsedag nu. Under 1800-talet var namnsdagsfirandet på många håll i landet större än födelsedagsfirandet, och barns födelsedagar började firas i borgerliga familjer i städerna under samma århundrade men på landsbygden först efter andra världskriget. Traditionen lever kvar, men tyngdpunkten har flyttat.
Vid sängkanten brukar det landa i en enkel ordning. Första kvällen läser du boken hel. Andra kvällen, när barnet redan vet hur det går, finns det gott om plats att stanna vid karten och skrindan.
Ordningen är vår egen, men båda delarna finns i materialet Läs tillsammans! från Kulturrådet och Skolverket. Det uppmanar till att samtala om nya begrepp och förklara när det behövs, och skriver samtidigt att det ibland kan vara skönt att höra en berättelse från början till slut utan att den avbryts.
Bilderna är det som gör böckerna, och de är gjorda för att tittas på länge. Som Elsa Beskows biograf Stina Hammar påpekade redan 1958, ritade Beskow inte bara en gran, utan en bestämd sorts gran, och det är därför ett uppslag håller för fler tittningar än texten håller för läsningar.
Tre saker som brukar göra läsningen bättre:
Rösten, tempot och pauserna hör ihop med det här, och dem tar vi upp för sig i vår guide till att läsa högt för barn.
Mindre än man kan tro. Det närmaste ett obehag i Puttes äventyr står på sidan 7, i slutet av den här strofen:
Se’n vandrade Putte vid gubbens hand
igenom ett stort förtrolladt land
mellan palmer som vaja för vinden.
När stora spindlar de träffade på,
fast artigt de hälsade, hände ändå
att Putte blef blek om kinden.
Spindlarna hälsar artigt, och ändå bleknar Putte. Det är hela skräcken, och den får inte mer plats än så. Om ni jämför med bilderna i Bland tomtar och troll från ungefär samma tid är avståndet stort, och den frågan har vi behandlat för sig i texten om John Bauers sagobilder.
Barn reagerar ändå olika, och det går inte att veta i förväg vad som fastnar. Bläddra igenom en bok du inte känner innan ni läser den vid sängkanten. Det tar en minut.
Att böckerna räknas till arvet är inte bara en känsla i bokhyllan. Tomtebobarnen är ett av de hundra verk som togs upp i betänkandet En kulturkanon för Sverige, som kanonkommittén lämnade till kulturministern i september 2025, och den står där under området bild och form. Verken valdes ut av fristående expertgrupper.
En sak är värd att hålla isär. Elsa Beskows sagor är konstsagor, alltså sagor med en känd upphovsperson, till skillnad från folksagorna som samlades in ur en muntlig tradition utan författare. Vilka av de svenska folksagorna som håller för en kväll står i vår genomgång av svenska folksagor för barn.
Skillnaden märks i tonen. Folksagan har ofta en hårdhet i sig, eftersom den kommer ur en värld där det gick illa för folk. Beskow skriver fram en trygghet, och hennes skog är en plats där ett barn kan vandra iväg i sexton sidor och ändå komma hem med fulla korgar.
Den här texten handlar om böcker och om ritualen kring dem, inte om sömn som medicin. Om ditt barn har återkommande svårigheter att somna, vaknar mycket under natten eller är påtagligt oroligt vid sänggåendet under en längre tid, är det BVC eller 1177 som är rätt väg. Vi skriver om kvällen. De kan bedöma det andra.
Atelier Nattlykta
Nattlykta är en atelier för kvällssagor där ditt barn är hjälten, vid namn. Du läser högt, scen för scen, medan skärmen mörknar mot drömmen.
Hämta i App Store Läs mer om NattlyktaDet beror på vad kvällen tål. Böcker som följer ett år eller ett hantverk, som Tomtebobarnen och Pelles nya kläder, går att lämna var som helst utan att något hänger i luften. Böcker med en resa i sig, som Puttes äventyr i blåbärsskogen, vill helst läsas i ett svep, eftersom hela slutet är hemkomsten.
Bilderböckerna är korta i text och långa i tittande. Originalutgåvan av Puttes äventyr i blåbärsskogen från 1901 rymmer 23 sexradiga strofer fördelade på sexton sidor, tryckta som sidorna 4 till 19. Prosasagorna är en annan sak: titelsagan i Bubbelemuck och andra sagor från 1921 löper ensam över 33 sidor, och den delas bäst upp över flera kvällar.
Hennes egna texter och bilder är fria sedan den 1 januari 2024, eftersom skyddet i upphovsrättslagen gäller till och med det sjuttionde året efter dödsåret och Elsa Beskow dog 1953. En enskild nyutgåva eller bildfil kan däremot omfattas av egna villkor, som förlaget eller arkivet anger.
Litteraturbanken har 38 av hennes böcker fritt läsbara som inskannade sidor, utan konto och utan avgift, däribland Tomtebobarnen, Pelles nya kläder, Blomsterfesten i täppan och Puttes äfventyr i blåbärsskogen. Sju av volymerna ligger dessutom hos Projekt Runeberg, tre tryckta samma år som titeln kom ut och fyra i senare tryckningar, med sökbar maskinläst text. Den skannade upplagan är inte alltid den första. Vill du ha ett exemplar att hålla i är biblioteket vägen.
Mindre än i mycket annat från samma tid. I Puttes äventyr i blåbärsskogen är det närmaste ett obehag att Putte blir blek om kinden när sällskapet möter stora spindlar, och spindlarna hälsar artigt. Barn reagerar olika, så en snabb genombläddring av en okänd bok är värd den minut den tar.
I Bonnier Carlsens samlingsvolym från 2024 är texten språkligt uppdaterad. Stavningen följer 1906 års reform, och en del böjningar och ordval har moderniserats sedan originalet. Orden vi listar i texten, som karten, skrindan och fålar, är hämtade ur faksimilen av 1901 års utgåva av Puttes äfventyr i blåbärsskogen, så bläddra igenom den bok du själv har för att se vilka av dem som står kvar. Ett upplägg som brukar fungera är att läsa boken hel första kvällen och stanna vid orden den andra.
Källor
Jämförelsen mellan 1901 års lydelse och 2024 års är vår egen, gjord mellan Runebergs faksimil från 1901 och Bonnier Carlsens smakprov ur samlingsvolymen från 2024. Allt i texten som inte uttryckligen tillskrivs en källa är vår egen läsning.